att gårdagens dörr stod på glänt
Jag tror ändå att en ren harmoni
är för ens själ en slags terapi
Därför sjunger jag nu om en
För mig var du mest en idyll
Du barndomens tjusande tret tiotal
En drömväv av lättaste tur
Men tät nog att utstänga världens kvar
Jag hyllar dig gärna i toner
Åren 30 på Stockholmsutställning,
Vi gick runt där och tyckte att funkis var fult,
År 31 rådde arbetslöshet,
jag fick rätt många små julpaket
Japan bråkade i mansjöriet,
När påskafton år trettiotvå
Jag var på mitt livs störs
Och tände en fimp i en vrå
Ett tändsticksimpe rium gick i kras
33, just när Tyskland en rikskansler fick
Var jag oftast på skolgård
Nazismen var framme vid ett mål
36 for jag melaren runt i en båt,
Samma år blev det inbördeskrig ute i Spanien,
Föga berörde mig fasorna där,
själv var jag nämligen dödligt kär
Ända tills trettionio på hös ten,
I löpsedlar svädda av brand,
begravdes mitt tjusande trettiotal.
Där satt jag vid avgrundens rand
som snart knappast är rund
Om än då ni upplevt en en da sekund